Myndigheternas ansvar fördelas mellan kommunerna, Naturvårdsverket och Miljödepartementet.
Kommunerna ansvarar för att det kommunala avfallet transporteras till en behandlingsanläggning för återvinning eller bortskaffande, deponering. Det gäller avfall från hushåll men också ''liknande avfall'' från exempelvis restauranger, butiker, kontor etc.
Kommunerna har också ansvar för att det kommunala avfallet tas om hand på ett miljömässigt riktigt sätt. Därför har de också ansvar för att se till att kommuninvånarna har platser dit de kan lämna in farligt avfall.
Kommunen ska informera invånarna om hur de ska hantera förpackningar och tidningar och miljönyttan med att återvinna dessa material.
Varje kommun ska ha en renhållningsordning och en avfallsplan. Renhållningsordningen ska innehålla de föreskrifter för avfallshantering som gäller för kommunen. Avfallsplanen ska bland annat innehålla uppgifter om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet. En kommunal avfallsplan ska också innehålla uppgifter om åtgärder för att förebygga att förpackningsavfall uppstår och åtgärder för att främja återanvändning av förpackningar.
Naturvårdsverket är regeringens centrala miljömyndighet. Naturvårdsverkets mål är att minska miljöpåverkan från varorna, från råvara till avfall genom hållbar produktion och hållbar konsumtion. De har ett särskilt ansvar att bevaka att avfallshanteringen är miljömässigt godtagbar och enkelt för konsumenterna. Naturvårdsverket stöder andra aktörer i deras miljöarbete genom att:
Miljödepartementet ansvarar för att samordna regeringens miljöpolitik och företräder också Sverige i miljöpolitiska sammanhang inom EU.
För att kunna skapa en ekologiskt god avfallshantering arbetar Miljödepartementet bland annat med att skapa en kraftfull kemikaliepolitik och heltäckande regler kring avfallshanteringen. En högt prioriterad fråga är också att följa upp arbetet med miljökvalitetsmålen för att nå regeringens 16 miljökvalitetsmål.
Miljödepartementet står för utformningen av regeringens miljöpolitik i till exempel propositioner och vid internationellt samarbete. Det praktiska genomförandet av nationella beslut ligger hos de centrala myndigheterna, till exempel Naturvårdsverket, och kommunerna.
Myndigheterna är i princip självständiga i förhållande till departementen och har egna beslutsbefogenheter under de riktlinjer, lagar och förordningar som utfärdas av regeringen och riksdagen.
Senast uppdaterad: 2023-09-26