Renhållningsavgiften

Renhållningsavgiften ska täcka kommunens kostnad för bland annat:

• behållare
• insamlingsarbete
• transport
• behandling
• gemensamma återvinningscentraler
• hantering av hushållens farliga avfall
• information och rådgivning
• planering, administration.

Det är kommunfullmäktige som beslutar hur hög renhållningsavgiften ska vara. Fastighetsägaren betalar avgiften, som baseras på självkostnadsprincipen - kommunens avfallshantering ska alltså inte gå med vinst. Renhållningsavgifterna används ofta som ekonomisk morot när hushållen hanterar sitt avfall; avgiften kan bli lägre om man använder varmkompost, sorterar ut förpackningar och tidningar eller delar kärl med en granne. Några enstaka kommuner finansierar avfallshanteringen via skatten istället för via avgifter.

Övriga avgifter

Det lagstadgade producentansvaret innebär bland annat att de som tillverkar, importerar eller säljer dessa produkter också ska betala insamling och behandling när det blivit ett avfall. För denna hantering tas en särskild avgift ut när varan säljs. På varje mjölkförpackningar betalar man exempelvis 2 öre i förpackningsavgift.

Den som tillverkar eller importerar miljöfarliga batterier ska också betala en avgift för insamling och återvinning eller slutförvar, det vill säga deponering av farliga ämnen som ingår i batterierna som inte ska in i kretsloppet igen.